Om man åker förbi Ramberget vid Synvillan (SVT-huset) så är detta vyn för tillfället!


Om man åker förbi Ramberget vid Synvillan (SVT-huset) så är detta vyn för tillfället!


Det jag såg mest framemot när jag flyttade till Göteborg var möjligheten att kunna åka båt från Hisingen. Det tog ett tag innan jag vågade (hittade hållplatserna) men nu är det lika spexigt varje gång.




Jag läser sällan Metro eftersom jag promenerar till skolan, men idag åkte jag buss och läste denna källa till lättsmälta nyheter. I infoannonsen “Pling” som Västtrafik har med i Metro då och då så fanns det en artikel om Shinwei Rhoda Yen som har gjort ett förslag på en cykellösning till spåvagnarna. Finns att läsa här på sidan 31.
Turisterna är förresten borta från Göteborg! Allt är som vanligt igen.
I sommar har Göteborg tagit sig igenom Partille Cup, Gothia Cup, VM i Seniorsimning och den generella flocken av barnfamiljer och övriga turister. Staden står pall men jag har aldrig känt mig så inhemsk. Folk överallt. Kartor överallt. Turister går alltid att urskilja, kanske för att de mestadels rör sig från Kungsportsplatsen i en lång kö via Paddan uppför Avenyn till Liseberg. Om man viker av mot Järntorget så finns det i princip inga turister efter Haga Nygata. Detta är värdefull kunskap som jag behöver komma ihåg till nästa år.
Den sista prövningen är Göteborgs Kulturkalas och Way out West.
Kulturkalaset har iallafall Churros. Mmm, Churros! Finns i en liten vagn i Bältesspännarparken under kalaset.
De flesta tillfälliga utställningar på Göteborgs olika museer håller på fram till den 15 augusti. Vi 80-talister är kända för att ständigt vara ute i god tid så jag betar av samtliga (intressanta) utställningar min kära stad har att erbjuda en vecka innan de tas bort. Idag var det dags för Röhsska. Jag har blandade känslor inför Röhsska mestadels för att design lätt blir högtravande och pretentiöst i sin jakt på att vara nyskapande. Jag vet inte om det är ett resultat av senare års extrema designfokus eller om jag är världens ocoolaste person som bara inte fattat. Röhsskas granne HDK har jag också blandade känslor inför och här är det fastställt: jag är för dålig på (grafisk) design för att någonsin komma in på skolan så det handlar främst om mina egna komplex. Jag tror dock jag har kommit över det så idag kunde jag uppskatta några verk från mastereselevernas examensutställning (i princip de verk som inte babblade om “ekologisk hållbarhet” eller något annat miljötjafs i beskrivningarna*) .
Shinwei Rhoda Yen - Bring it on the tram
Västtrafik anser att ” i praktiken är stadstrafikens linjenät så finmaskigt och yttäckande att det inte finns något större behov att cykla till/från hållplats.”. Jag anser att i praktiken är man ibland bara lat . Shinwei verkar hålla med mig.
Även Malin Åkerblom & Margit Brundin hade smarta/genomtänkta/vackra verk.
*Åh, jag gillar egentligen miljön men när det används för att motivera diverse halvtaskiga verk känns det mest som att konstnären i fråga inte har tänkt särskilt långt.

För några terminer sedan ägnade jag dagarna åt att läsa om konst ur olika perspektiv och ett par gånger i veckan satt jag på fruktansvärt hårda stolar uppe i Lorensbergs villastad och lyssnade på huvudsakligen intressanta föreläsningar om allt konsthistorien har att erbjuda (manliga konstnärer, nakna kvinnor, Jesus, jungfru Maria, svulstiga kyrkor och en känsla av att Sverige var kulturellt efterblivet fram tills förra veckan). Jag blev aldrig konstvetare för jag insåg att det varken kommer generera en ordentlig lön eller på något sätt göra mig lycklig. Men det var på intet sätt bortkastad tid! Konstmuseet i Göteborg är en av få platser jag känner mig hemma på.
Konstmuseum är alltså den stora monumentala byggnaden som ligger på Götaplatsen. När vi besökte museet med konstklassen kan en anställd har refererat till det som fascistarkitektur, jag förstod inte riktigt om det var för att det är så stort och skräckinjagande eller om han försökte poängtera något annat. Iallafall, riktiga skrifter om museet brukar oftast referera till byggnaden som 1920-talsklassicism och göteborgare som aldrig besöker museet brukar referera till det som STADSMUSEET. Man kan ju tycka att om Götaplatsen ska vara det (turistiga) hjärtat av Göteborg att de kan hålla reda på de tre byggnaderna som finns där. Jag inser att det är för mycket begärt av staden som har gjort sig skyldig till följande samtal:
“Ja, de spelar på Gamla Ullevi. Ja, alltså det nya Ullevi”
“Fast det gamla?”
“Ja, alltså det nybyggda, inte det gamla!”
(Det arkitektoniska brottet som är Gamla Ullevi kan vi diskutera en annan dag)
Så, baserat på att någon skulle hitta till Konstmuseum hade jag rekommenderat följande konstrunda:
Hasselblad har en utställningshall i museet med fotoutställningar som alltid är to die for - just nu visar de “Ny Nordisk Fotografi” med bl.a David Molanders “City Heart” och flertalet unga fotografer som ger mig ålderskris.
Fürstenbergska galleriet: Okej, jag förstår att ni inte tycker att Carl Larsson är särskilt häftig, men han var det år 1880 och har man läst Sixten Strömboms två gigantiska band om Konstnärsförbundet så blir man lite starstruck.
I Falkhallen finns det alltid större utställning med massor av svårförstådd nyare nordisk konst, om man ger det en chans så är det oftast ganska häftigt.
Om man tar 11:an till SKF och sätter sig på kvarterspuben i hörnet (Old Corner) så finns där stans bästa veganska pizzor, och det är så skönt att se något annat än centrum och andra lång ibland. De har dessutom en ganska ful hemsida – men jag tycker bara det bekräftar kvaterspubstatuset: www.oldcorner.net